Efterlängtad uppdatering...
..i hemliga bloggen.
Att tappa kontrollen en stund.
Emma på Bråkmakargatan.
Terapi
Det här inlägget är låst.
På dagen idag har jag fortsatt måla två av väggarna i vardagsrummet, det blir så jääävla bra! Men nu är färgen slut, och solen skiner ute, så nu hoppar jag i duschen och sen cyklar jag ner till Badhusparken och träffar Sofie.
See you later, alligators!
På dagen idag har jag fortsatt måla två av väggarna i vardagsrummet, det blir så jääävla bra! Men nu är färgen slut, och solen skiner ute, så nu hoppar jag i duschen och sen cyklar jag ner till Badhusparken och träffar Sofie.
See you later, alligators!
:(
Tomten är far till alla jävla barn!
Jag fick en kommentar häromdagen som löd som följer:
"Nej, detta var sista gången jag läste din blogg. Alldeles för mycket av dessa tråk-inlägg!"
Kommentaren har väckt känslor hos alla möjliga ur familj och vänskapskrets, något som smickrar mig. Själv kan jag inte annat än hålla med skribenten, för jag tycker inte heller att den här bloggen är särskilt läsvärd just nu, men så är det ibland. Bloggen är inte allt, ibland känner man för att lägga ner extra tid på den, och då blir den roligare att läsa, men ibland räcker inte tiden till, och då blir det tråkigare, enkel matematik.
Vad jag däremot tycker är tråkigt är när folk går omkring och stör sig på att jag har en låst blogg. Så därför vill jag dela ut en pekpinne till er som sitter och beklagar er över att jag har en sida som jag inte vill dela med mig av till alla. Speciellt till dom som från början uttryckt sig som så att dom som bloggar är dumma i huvudet för att de delar med sig av sitt privatliv! Jag har inte mer hemligheter än någon annan för att jag har en blogg som är låst, och den enda anledningen till att jag skriver här när det står något nytt i den hemliga är för att de som har lösenord ska veta när det finns något nytt att läsa. Men jag lovar och svär att mina hemligheter är lika triviala som alla andras, och det är knappast receptet på botemedlet av cancer eller lösningen på finanskrisen som avslöjas där inne.
DESSUTOM, så har jag basunerat ut klart och tydligt att de som vill ansöka om lösenordet är hemskt välkomna att maila till mail@emmaandersson.se. Men det är klart - när det kommer till vänner och familj som läser "i smyg" och som tamejfaan aldrig kommenterar så är det klart att det tar emot att erkänna sin stora nyfikenhet. Och förmodligen skulle en sån person aldrig få lösenordet i alla fall. För det finns en stor skillnad i att vilja läsa för att man tycker om mig och min blogg, och vilja läsa för att man vill gotta sig i andras business.
"Nej, detta var sista gången jag läste din blogg. Alldeles för mycket av dessa tråk-inlägg!"
Kommentaren har väckt känslor hos alla möjliga ur familj och vänskapskrets, något som smickrar mig. Själv kan jag inte annat än hålla med skribenten, för jag tycker inte heller att den här bloggen är särskilt läsvärd just nu, men så är det ibland. Bloggen är inte allt, ibland känner man för att lägga ner extra tid på den, och då blir den roligare att läsa, men ibland räcker inte tiden till, och då blir det tråkigare, enkel matematik.
Vad jag däremot tycker är tråkigt är när folk går omkring och stör sig på att jag har en låst blogg. Så därför vill jag dela ut en pekpinne till er som sitter och beklagar er över att jag har en sida som jag inte vill dela med mig av till alla. Speciellt till dom som från början uttryckt sig som så att dom som bloggar är dumma i huvudet för att de delar med sig av sitt privatliv! Jag har inte mer hemligheter än någon annan för att jag har en blogg som är låst, och den enda anledningen till att jag skriver här när det står något nytt i den hemliga är för att de som har lösenord ska veta när det finns något nytt att läsa. Men jag lovar och svär att mina hemligheter är lika triviala som alla andras, och det är knappast receptet på botemedlet av cancer eller lösningen på finanskrisen som avslöjas där inne.
DESSUTOM, så har jag basunerat ut klart och tydligt att de som vill ansöka om lösenordet är hemskt välkomna att maila till mail@emmaandersson.se. Men det är klart - när det kommer till vänner och familj som läser "i smyg" och som tamejfaan aldrig kommenterar så är det klart att det tar emot att erkänna sin stora nyfikenhet. Och förmodligen skulle en sån person aldrig få lösenordet i alla fall. För det finns en stor skillnad i att vilja läsa för att man tycker om mig och min blogg, och vilja läsa för att man vill gotta sig i andras business.
Det är vår i luften.
Och som ett bevis på det så har min orkidé återuppstått från de döda och blomstrar igen, efter sex månaders total torka.
Ganska symboliskt när jag tänker efter, men mer om det kan man läsa om i Hemliga Journalen som är uppdaterad!
Ganska symboliskt när jag tänker efter, men mer om det kan man läsa om i Hemliga Journalen som är uppdaterad!